Om namnet Aurora

Aurora är prinsessan som sticker sig i fingret och sover i hundra år. Antalet versioner av den här sagan är lika många som antalet berättare. Namnet ”Aurora” fick prinsessan i Disneys version, men även Tjajkovskij gav prinsessan namnet Aurora i baletten Törnrosa från 1889. Namnet gavs också till en av prinsessans döttrar i den version av sagan som återfinns i Gåsmors sagor, nedskriven av fransosen Perrault - prinsessan själv hade i denna historia inget namn.

Gemensamt för många av sagans versioner är att prinsessan - låt oss kalla henne Aurora - blir föremål för en förbannelse från en ond fé: hon ska dö efter att hon stuckit sig i fingret på något som har med spinnande att göra; antingen sticker hon sig på en spinnrock, eller på en sticka från en bit lin som hon försöker spinna (lin, vars frön för övrigt sägs vara ett utmärkt medel för att dra ut främmande föremål ur huden). Trots kungens behjärtansvärda försök att låta prinsessan undfly sitt öde, i första hand genom att bränna upp alla spinnrockar och förbjuda allt spinnande, men kanske också genom att låsa in henne i ett torn, sticker sig prinsessan i fingret. Hon sover i hundra år, för att sedan väckas av en prins - när i förloppet detta sker skiljer sig mellan olika versioner - ibland vaknar hon så fort prinsen faller ned på knä vid sidan av henne, i en annan version leder prinsens kyss till att hon vaknar upp, i ännu en hinner hon få barn med prinsen innan hon vaknar från sin skönhetssömn…

Men vad representerar egentligen prinsessans sömn? Vad händer när Aurora sover?

Innan vi funderar mer över det skulle jag vilja säga något mer om själva namnet Aurora, och var mer det påträffas. Sagan om den sovande prinsessan i skogen är inte den enda berättelse där hjältinnan fått namnet Aurora.

Aurora är också namnet på morgonrodnadens gudinna i den romerska varianten av grekernas Eos, gudinnan som förälskade sig i jägaren Orion. I Ovidius’ Metamorfoser öppnar Aurora de röda dörrarna för att fylla sina rosene salar, och i Nonnus’ Dionysiaca skakar gryningens gudinna Aurora av sig sömnen och lämnar Cephalos att vila för att öppna soluppgångens grindar.

Mest intressant bland Auroras kärlekshistorier torde dock i sammanhanget vara den om Aurora (eller Eos) och Tithonus. Tithonus var en vanlig dödlig, och skulle därför åldras och dö. Aurora kunde inte acceptera sin älskade Tithonus öde, utan bad till Zeus att han skulle göra honom odödlig. Zeus, i sin tur, bestämde sig av någon anledning för att tillmötesgå Auroras önskan. Det berättas dock att Aurora glömt att önska honom evigt ung, och det hela slutar ungefär med att Aurora låser in Tithonus i ett torn (en kammare om man så vill) och kastar bort nyckeln. Det påminner mig om en gammal saga…

Ett annat fenomen kopplat till namnet Aurora, och så även till gryningens gudinna ovan, är ett av våra vackraste väderfenomen. Aurora borealis är det latinska namnet på norrsken. Direkt översatt betyder Aurora borealis ungefär ”nordlig gryning”. Termen sägs ha myntats av Galileo 1619, en sammansättning av namnet på vår rosenfingrade gudinna Aurora och de gamla grekernas namn på nordanvinden, Boreas (vars namn i en variant dyker upp som vår Kung Bore, eller Kung Vinter).

Sist men inte minst står de två första bokstäverna i Aurora för guld, Au. Det är ingen slump att det faller sig så - det rekonstruerade proto-indoeuropeiska namnet på gryningen, *h₂éwsōs (lysa, glöda rött, flamma), har samma rot som ordet för guld, *h₂ews-om (skina), vilket ärvts i latinets aurum (guld), och som sedermera förkortas Au, som i Aurora. Inte sällan har för övrigt gudinnan Aurora berättats ha gyllene armar och gyllene sandaler (Sapfo), eller kort och slätt beskrivits som gyllene eller av guld (Ovidius).

Så fick Auroras kammare, Aurora’s Chamber, sitt namn, från sagans prinsessa och myternas gudinna Aurora; en Nordens guldkammare eller skattkammare… eller en gravkammare.